måndag 19 november 2007

Falköpingsbor kan inte köra bil.

Jag vet inte vad det är med Falköpingsborna. När de sätter sig i en bil verkar det som att tid och rum byter plats.. eller nåt... och världen utanför inte längre är på riktigt.

Naturligtvis talar jag främst om hur LÅNGSAMT falköpingbor kör. Under de 748 dagar jag bott i falköping har jag utan tveksamheter kunnat konstatera det faktum att nämnda förare kör långsammare än någon annan folkgrupp, generellt sett.

Eftersom jag inte kommer från staden så har jag inte klarat av att anamma sagda körstil, utan blir naturligtvis provocerad och upprörd när folk ligger i 35-40 på 50-vägen och blockerar min i detalj tidsplanerade resa, exempelvis till jobbet.

I förrgår åkte jag till Jönköping. På vägen dit var det inga problem, då hastigheten eskalerade parallellt med avståndet från Fkp. Det jobbiga började på hemvägen, då folk körde omotiverat långsamt. Folk som naturligvis var på väg hem till staden mellan bergen.

Priset togs av en kvinna som körde under 65 km/h på 90-väg precis före leabybacken, en lång uppförsbacke före Falköping där något motorsvaga fordon, såsom både mitt och hennes, behöver ansats för att bemästra utan att behöva växlas ner rejält.

Den andra sortens falköpingsbilist är den som ger fullgas och sladdar några varv utanför fönstret mitt i natten de veckor då jag jobbar förmiddagsskift och går upp 4:30. Detta scenario kan även en crossförare/mopedist bjuda på...

Falköping har någon sorts drive med ett ord jag inte fattat vad det betyder förrän nu.

Cittaslow. Nu fattar jag. Kör i max en tredjedel av hastighetsgränsen.

onsdag 14 november 2007

Ivan Boring

Jag har gjort slag i saken och fått tag på lite gamla avsnitt av Ivan Boring, en radiofigur av Jojje Jönsson, som en god vän till mig ofta citerar och imiterar. Jag måste väl säga att jag har fnittrat lite ett par gånger åt de styltiga monologerna, men i det stora hela är jag ändå lite småbesviken. Jag är trots det rädd att jag själv kommer börja använda Ivan-manér i mitt tal...
Slutbetyget blir 2 katetrar av 5 möjliga.

I övrigt hänger förkylningen kvar (sedan 6 veckor tillbaks ungefär), och snön faller vit på taken. Hade vart kul att olja pulkan och ge sig ut i spåren, men jag har blivit beordrad värme och vila så jag får väl snällt sitta inne och peta i mig c-vitamin.

Fanken också.

måndag 12 november 2007

Vårdcentralen

Strax kommer jag ha en jättetops skrapandes på mina mandlar. Jag återkommer i ämnet.

Senare (runt 12:10):
För en gångs skull knallade jag iväg i god tid till mitt möte med tant sjuksköterskan.

Men lite vanlig Carlssonförvirring gjorde att jag satt i fel väntrum, på fel avdelning, på fel våning, i fel byggnad och väntade på min tur.

Det blev inte min tur, så jag fick lov att be någon att förklara vart jag skulle någonstans, och det visade sig bli en utomhuspromenad till en diskret dörr bakom ett hörn. Naturligvis stod Else-Agda von Rutpläd, 87, framför mig i receptionen och bråkade om mediciner som hon inte fått, vilket bidrog till ytterligare försening. När till slut kvinnan i receptionen bad henne sitta ner och vänta på en sköterska backade hon långsamt därifrån och talade med väggen, långsamt:

"-Jag väntar gärna, jag har så mycket tid så..."

Jag vet, hon är gammal och HAR inte bråttom. Hon har säkert jobbat hårt hela sitt liv och förtjänar att ta det lugnt nu men jag kan inte låta bli att bli irriterad. Förlåt, tanten.

Nåväl, utfallet av detta plus en liten snabb undersökning av en stressad norska och ytterligare väntan blev att jag har något svullna lymfer och bör vila halsen och käka c-vitamin.

Strax: Till fabriken.

söndag 11 november 2007

Jag gör i alla fall ett försök.

Ett försök att skriva av mig lite. Det känns som att jag är den siste att prova på ett regelrätt bloggande, men hur pinsamt vore det inte att berätta för sina framtida barn och barnbarn att man aldrig hakade på denna trend?

Visst, Schulman (eller hur det stavas) lade ned sin för någon månad sen. Men jag känner att det inte gör så mycket eftersom jag själv aldrig läst den.

Svamlet har sin grund i en oerhörd trötthet.

Min fantastiska flickvän får nog trots allt ingen egen karaktär i tv-serien "heroes". Den bit av fingertoppen som hon knivade loss igår verkar inte växa ut igen.

Hostade upp blod i morse. Måste ha med min raspiga hals att göra. Det blir en sväng till vårdcentralen i morgon.

Jag är i det närmaste färdig med musiken till showgänget Lyckofigurs julshow. Det enda jag har kvar att göra där är att peta in en smäll och en paus. Bör gå rätt fort...

Snart är det jul. Har redan köpt julmust. Den smaken får mitt gomsegel i självsvängning. Fanken va gott det är!