Vårdcentralen

Strax kommer jag ha en jättetops skrapandes på mina mandlar. Jag återkommer i ämnet.

Senare (runt 12:10):
För en gångs skull knallade jag iväg i god tid till mitt möte med tant sjuksköterskan.

Men lite vanlig Carlssonförvirring gjorde att jag satt i fel väntrum, på fel avdelning, på fel våning, i fel byggnad och väntade på min tur.

Det blev inte min tur, så jag fick lov att be någon att förklara vart jag skulle någonstans, och det visade sig bli en utomhuspromenad till en diskret dörr bakom ett hörn. Naturligvis stod Else-Agda von Rutpläd, 87, framför mig i receptionen och bråkade om mediciner som hon inte fått, vilket bidrog till ytterligare försening. När till slut kvinnan i receptionen bad henne sitta ner och vänta på en sköterska backade hon långsamt därifrån och talade med väggen, långsamt:

"-Jag väntar gärna, jag har så mycket tid så..."

Jag vet, hon är gammal och HAR inte bråttom. Hon har säkert jobbat hårt hela sitt liv och förtjänar att ta det lugnt nu men jag kan inte låta bli att bli irriterad. Förlåt, tanten.

Nåväl, utfallet av detta plus en liten snabb undersökning av en stressad norska och ytterligare väntan blev att jag har något svullna lymfer och bör vila halsen och käka c-vitamin.

Strax: Till fabriken.